I natt har min släkting Gammelester (Ester) gått bort. Jag minns när jag var lite och vi brukade komma och hälsa på hennes i hennes hus i skogsbrynet. Vi brukade rulla ner för slänten medan de vuxna bar ved. Vi blev alltid bjudna på kroppkakor (inte skolans äckliga kroppkakor, utan riktiga kroppkakor), med lingon och grädde. Nästa varje midsommar brukade vi (och många andra släktingar) fira på Öland i hennes stuga.

När jag var ännu mindre skulle jag härma henne en gång, jag tog en käpp och gick runt och sa Gammelester, Gammelester, Gammelester. Det finns många bra minne och minne är allt jag har kvar av henne nu. Men det var en sång, en speciell sång, hon brukade att vilja att vi skulle sjunga för henne. Om jag inte har åkt till Thailand innan hennes begravning ska äga rum så kanske jag får sjunga den sången en sista gång för henne. ♥

Den specialbeställda tårtan till hennes 85-års kalas förra året.